Jamen hallå!

Gisela heter jag och det är jag som lite lätt maniskt broderar texter under namnet Broderauttexten på Instagram. Det hela började 2017 när jag var sjukskriven pga utmattning. Jag mådde inta alls bra, tankarna surrade, jag sov dåligt, var deprimerad och hade mycket ångest.

Jag kände starkt att jag behövde något att fokusera på, något som skulle kunna hjälpa mig att skingra tankarna. Jag gick till en hobbyaffär och gick runt bland de olika hyllorna och kollade in utbudet. Så småningom fastnade jag för ett litet broderi-kit, en blomma. Det kändes bra att ha en förlaga, och det kändes bra att det var korsstygn, det var något matematiskt och greppbart över det, som tilltalade mig. 

När jag kom hem och packade upp kitet insåg jag att jag tyckte att blomman var så ful att jag aldrig skulle vilja ha den uppsatt hemma, än mindre ge bort den till någon i present. Jag började istället googla typsnitt och orden TRÄL RES DIG, dök upp i mitt huvud. Jag vet inte riktigt var de orden kom ifrån, någon blandning mellan min situation och att jag alltid gillat Sven Wernströms serie Trälarna, när jag var liten. Mitt första broderi var fött och jag kände direkt att det här var något för mig. Jag kände lust och inspiration, nånting jag inte känt på mycket länge.  Jag fortsatte att brodera texter. Det var som en egen liten värld jag trädde in i, där det inte fanns några regler eller något rätt och fel, där allt som snurrade i min hjärna helt plötsligt fick ett utlopp. Ofta tänkte jag ”Hur kan jag må så dåligt i min vardag och sen så bra när jag går in i min broderivärld?”

När jag märkte att jag i BUT kunde lägga en komisk twist på min egen situation, på det mörka, så öppnades en väldigt terapeutisk kanal. Det har varit otroligt läkande för mig att kunna distansera mig och se det komiska perspektivet i det svåra. Jag vill dock poängtera att mina texter inte alltid är ett uttryck för mina åsikter eller självupplevda händelser. Alla texter är produkter av en väldigt aktiv hjärna, jag blandar högt och lågt, mycket är en lek, en tankelek med ord eller en reflektion över olika fenomen. Ofta är det saker jag hör eller läser, ett roligt ord eller uttryck, som jag noterar och sedan utvecklar till en text. Jag har nästan alltid ett parallellscenario i huvudet. Vad hade hänt om man hade gjort/sagt så här istället i den här situationen?

Att dela svåra upplevelser kan vara väldigt läkande. När man av olika anledningar inte mår bra, om det är utmattning, depression, ångest eller någon annan anledning så är det väldigt lätt att dra sig undan. Det är vad jag själv gjorde. Jag orkade inte interagera, jag orkade inte leva upp till den ganska glada, energiska person jag varit innan utmattningen. Jag kände mig ensam och jag kände mig fel.

För mig har det alltid varit så att jag funnit styrka och trygghet i att veta att andra går igenom liknande svårigheter. Jag har då känt mig mindre ensam och mindre fel. När mitt konto växte, så märkte jag att det var just igenkänning som var centralt bland kommentarerna. Mina följare känner igen sig i mina texter och genom deras kommentarer sker just detta; vi ser att vi är många som delar liknande upplevelser. Om det jag gör kan bidra till någon annans välmående, eller lite mindre dåligtmående, så är det stort och viktigt för mig.

Att brodera är fortfarande idag min egenterapi, min ”go to” när livet är stressigt och svårt, ett utrymme där jag kan reflektera och distansera mig till det som händer i livet. Skapandet är en ventil för hjärnan, och själva broderandet, att sitta och mata stygn, har en extremt lugnande effekt på mig. Och så länge det har det så fortsätter jag.

Gisela